Först och främst: varmt tack till den tappra lilla skara som köpt boken, trots att den inte recenserats någonstans. Mitt syfte har varit att förmedla kunskap om Central- och Östeuropa, att belysa skrymslen och vrår som annars aldrig uppmärksammas i Sverige. Det må gälla platser men också små etniska minoriteter.  Jag har gjort vad jag kunnat för att nå ut med boken, att väcka intresse för den, men jag har ropat i öknen. Om jag inte ens kan locka eller nå dem som verkligen är intresserade av Central- och Östeuropa eller har det som sitt arbetsfält (de måste väl tillsammans vara några hundra), då ser det rätt hopplöst ut. Basta! Vorwärts!

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Bokens författare grundade Bokförlaget perenn 1998 och har givit ut egna översättningar från tjeckiska och tyska: Jiří Weil, Karel Poláček, Lenka Reinerová samt Karl-Markus Gauss, vars böcker om periferins Europa har lovordats i de stora tyskspråkiga tidningarna. Dessutom utgivning av Wolfgang Borchert och Dezső Kosztolányi (översättare: Bodil Zalesky respektive Maria Ortman). Kosztolányis roman Lärkan gick som radioföljetong i Sveriges Radio P1 för några år sedan. (Per Nilson har även översatt texter av Karel Čapek och Karl-Emil Franzos - publicerade på sajten Kultur i öst, kulturiost.se.)

------

RESOR - MÄNNISKOR - HISTORIA

När hörde du talas om de tjeckiska och slovakiska minoriteterna i Kroatien, Serbien och Rumänien senast? Vad har den danska staden Christiansfeld gemensamt med Rixdorf i Berlin? Varför slängdes den unge Roland Jahn ut ur DDR? Vilka är sorberna? Vem har kallats ”den sista Pragförfattaren som skrev på tyska”? Vilka är goralerna? Hur kommer det sig att norra Rumänien (Bukovina) hyser en liten polskspråkig minoritet? Vad har essäisten och lyrikern Tomas Venclova att säga om Litauens 1900-talshistoria? Hur kommer det sig att författaren till den norska nationalsången intar en särskild plats i slovakernas hjärtan? Varför finns det ett minnesmärke över Fridtjof Nansen i Sofia? Varför lierade sig Bulgarien med Tyskland under världskrigen och varför satte Bulgarien 2020 käppar i hjulet för Nordmakedoniens EU-förhandlingar? Vilken albansk stad kallas ”Lilla Paris”? Vilken roll spelar Ekumeniska patriarkatet i Konstantinopel för Ukrainska ortodoxa kyrkan (Kyivpatriarkatet)? 

Mitt första besök bakom Järnridån ägde rum 1982, passande nog i den gamla svenskstaden Stralsund. Oerhört spännande! Snart väntade fler öststater: Tjeckoslovakien, Ungern, Sovjet, Rumänien, Albanien. Så gick åren - med resor, reseskildringar, (språk)studier och översättningar - tills jag tyckte det var dags att summera. Resultatet blev denna bok, noggrant korrekturläst och faktagranskad, där reseminnen varvas med fakta och fördjupande avsnitt. En personlig, kunskapsrik europeisk mosaik - enkel, klar, läsbar.

Hrabal - tjeckisk restaurang i Győr, Ungern. 

------

UTDRAG

Om Görlitz/Zgorzelec, Tyskland/Polen:

”På grund av dess läge - huvuddelen, inklusive den gamla stadskärnan, är belägen på Neisses västra strand - kom större delen av staden att tillhöra Tyskland efter andra världskriget. Den mindre, polska delen har en mer vardaglig prägel. Om den tyska, med sina arkitektoniska dyrgripar, utgör finrummet så kan den polska, med sin doft av bigos, żurek och pirogi, liknas vid köket - rummet för vardaglig samvaro framför andra.”

---

Om Berlin, Tyskland:

”Murens fall är inte minst historien om västmedias felaktiga rapportering - om hur det som felaktigt påstods ha inträffat ledde fram till att det verkligen inträffade.”

---

Om den ungersk-österrikiska gränsen vid Sopron (Ödenburg):

”Att som östtysk olagligt ta sig över den ungersk-österrikiska gränsen var ingalunda ofarligt. Den 21 augusti 1989 sköts en östtysk till döds av en ungersk gränsvakt just när han nått över till den österrikiska sidan med sin hustru och sexårige son. Han blev Järnridåns sista offer.

Den 11 september beslutade den ungerska regeringen att öppna gränsen för de östtyskar som befann sig i landet. Under veckorna som följde tog sig 60 000 östtyskar till Västtyskland via Ungern.

Den vägen tog också jag, när min tid i Ödenburg var all. Närmast på tur stod Würzburg i norra Bayern. Men det är, som Kipling skulle ha sagt, en annan historia.”

---

Om Daruvar, Kroatien:

”Snart slår bokarna ut i Romerska skogen. En och annan orkidé lyser i backarna. Uppe på den judiska begravningsplatsen silas solens strålar genom lövverket och värmer gravstenarna på vilka namn som Bresslauer, Flajšhaker och Goldberger är inhuggna. I Julijeparken skänker de många träden skugga och svalka under heta sommardagar. På kvällen är det något program i Tjeckiska huset, och när det är slut vandrar jag nedför det långsträckta och breda torget - uppkallat efter kung Tomislav - i den varma sommarkvällen.”

---

Om Bela Crkva, Serbien:

”Med välbehag stiger jag ner i det historiebad som Facebook-gruppen tappat upp. På gamla kolorerade vykort med texter som ’Üdvözlet Fehértemplomból/Gruss aus ung[arisches] Weisskirch’ finns sådant jag känner igen - annat inte. En vacker liten vit kyrka (Kápolna - Kapelle) finns inte längre, vilket förmodligen också gäller karnevalstraditionen. En gammal svartvit bild visar en hästdragen kärra maskerad till båt just när den passerar Hotel/Restaurang ’Stadt Wien’. I båten - på vilken orden ’Ein Sonntag in Venedig’ (En söndag i Venedig) liksom båtens namn, Elwiera Kornelia, har målats - står åtta allvarliga ynglingar i svart-vit-randiga skjortor. Två foton, tagna med 110 års mellanrum, visar den kejserliga och kungliga officerspaviljongen i all sin prakt 1911 och som övergiven, förfallen byggnad 2021. Där en gång fönster blänkte i solen gapar nu tomma hål.” 

---

Om Lviv, Ukraina:

”Min blick ville inte släppa henne, jag tog ett foto. För tillfället hade hon inga kunder så hon kunde ägna sig åt tidningen som låg utbredd över frysboxen med glassar - och det såg ut som en kvalitetstidning, inte en sådan som mest består av bilder. Hon stod böjd över boxen och läste. Vänsterarmen vilade på tidningen medan den högra handens tumme var placerad över munnen; en bild av koncentration. Klädsel: huckle och en konstlös, vardaglig blus; jag skulle gissa att hon var i pensionsåldern. Om jag hade fått se henne ta en paus under höskörden skulle jag knappt ha noterat henne. Men här var hon en främmande fågel. Tills jag förstod att den främmande fågeln var jag. I Västeuropas storstäder sker det inte längre men här kan en doft från byn ännu leta sig in.” 

---

Om Korçë, Albanien:

”För reskamraten smällde Ohrid, studieorten, högre än hemstaden; Korçë passar gamla människor, menade han. Jag växlade till mig en del lek på ett växlingskontor och vi bestämde oss för att gå och dricka en kopp kaffe. Vilket underbart ställe vi hamnade på, beläget i de gamla basarkvarteren. Ett rustikt kafé med stenväggar, vävda mattor i brunmurriga färger på golvet, på väggarna stora pannor för tillagning av burek, behaglig värme från en kamin och en vedstapel i hörnet.” 

---

Om Ohrid, Nordmakedonien:

”I Ohrid var det bitande kallt, och på vandrarhemmet lämnade uppvärmningen mycket övrigt att önska. Verginasolen med sina sexton strålar lyste visserligen från en vägg i närheten av köket men det hjälpte föga. Denna sol prydde Makedoniens flagga fram till 1995 då den, efter ett 18 månader långt grekiskt handelsembargo mot Makedonien, byttes ut mot den nuvarande, en sol med åtta strålar. I det antika kungariket Makedonien, som Grekland anser sig vara arvtagare till, förekom Verginasolen som symbol. Byn Vergina (väster om Thessaloniki) hette tidigare Aigai och var en huvudstad i det makedonska kungariket.”

------

Václav Havels gata i Češko Selo ("Tjeckiska byn"), Serbien.

Respons på boken: 

"nu har jag läst Din bok, fullmatad med minutiöst redovisade iakttagelser från det östra Europa som jag tror att Du på denna gräsrotsnivå känner till långt bättre än jag. Ett stort tack för detta!" - Richard Swartz, utrikeskorrespondent och författare 

"Om förläggaren Per Nilsson som person varit anonym i sin förläggargärning, så talar han desto tydligare med sin stora samling resetexter. Det började i Stralsund heter boken. Den saknar författarnamn både på omslagets fram- och baksida, och det är kanske rätt så typiskt Nilsson! Sak är viktigare än person, vilket på sitt sätt kan vara rätt så sympatiskt. Som förläggare har Nilsson med perenn utgivit viktiga författare som Karl-Markus Gauss, Wolfgang Borchert, Jiří Weil och Dezső Kosztolányi. Hans utgivning har således inte alls varit anonym!" (...) Vill man resa i fåtöljen är Per Nilssons bok ett gott sällskap." - Bloggen Nydahls Occident

"Jag har läst mycket av boken och tycker den är oerhört givande, man får resfeber!! (...) det är mycket fakta men läsningen flyter lätt."  - Anders Johansson, klasskamrat på gymnasiet och tillika T S Eliot- och Dante Alighieri-beundrare

"Min beundran för ditt författarskap ökar för varje kapitel jag läser. Dina språk- o kulturkunskaper verkar vara otroligt stora!" - kusin Hillevi

"När boken är som bäst är den riktigt bra. Den förmedlar då en stark närvarokänsla för platsen. (...) Här möter vi en resenär som inte bara tagit sig bortom de vanliga turiststråken och sedvanliga sevärdheterna utan väl där också främst sökt möten med vanligt folk mitt i deras vardagsliv. Därvid gläder det ett språkvetarhjärta som mitt att se hur detta att han kan tala med bönder (nåja) på bönders sätt, med språkliga minoriteter på deras eget modersmål, öppnar många för den vanliga turisten stängda dörrar. Han belönas -- och belönar läsaren -- rikligt med genuint medmänskliga möten."  - Bo Wendt, nordist, docent

Jag läser just nu om olika sätt att se på DDR. Det är intressant. - Lars-Olof Martinsson, barndomskamrat

"Fint omslag med Herrnhutarnas stad i Danmark. Har hört positiva omdömen, men inte varit där själv. Fantastisk bild med barnen och lammen. Är det från Rumänien? (...) Med tanke på hur mycket invasionen i Ukraina kommer att ändra på samhällena i östra Europa, framför allt Ukraina och Ryssland så kommer din bok ut i en historisk skarv och blir ett slags bokslut av den sena kommunistiska perioden och det postkommunistiska Europa fram till kriget i Ukraina. (...) Fascinerande hur många kontakter som folk numera har med Sverige - särskilt Borås verkar vara rikligt representerat bland dina möten. Riktigt spännande tyckte jag er studiegrupp om romerna i Hässleholm var och att ni även besökte området som romerna i Hässleholm kommer från."  - Kristian Nilsson, estnisk- och finskspråkig göing 

------------------------------------------------

Portokostnad: 75 kr (exkl. moms 6 procent)

-------------------------------------------------

Vilnius, Litauen.